Fint och Svagt

Jag tänkte att man kanske när man har kläderna i rätt garderob, att man kanske skulle få vara lite mer ifred, men nej. inte som att jag borde ha krav alls dock. Känner mig helt fången i hela känslan och grejen med att bo såhär. Det är inte skönt alls. Lite mysigt och många fina samtal såklart men stressen, pressen, att behöva vara social, att inte klara av att säga "låt mig va nu, tack!" är så himlans jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. och att jag liksom alltid diskar allt medans andra diskar bara sitt. Att klaga på en tallrik när man gjorde all annan disk så jag antar att min tallrik också diskas känns ju inte så himla konstigt. Jag försöker att inte vara arg eller sur eller ens lite bitter.. Det är inte okej att vara bitter när typ allt är gratis. Då måste man slava lite. Något måste man ju betala i. Något något något. jag ångrar så att jag inte lät min utväg vara min utväg. ångrar att jag tog upp saken. ångrar att jag inte kan ta mig dit alls. inte ens på lördag. Jag orkar verkligen inte vara såhär beroende av någon annan. Det är helt för jävligt och förbannat svårt. Man går på tå, men att gå på tå är inte ens det nog. Känns så himla jobbigt just idag, för att jag känner mig så himla ivägen just idag... och för att jag faktiskt blir sur över en tallrik, som jag åt på dessutom, är jättejättelöjligt. Jag borde verkligen och försöker verkligen vara snällare än jag känner mig. Och så knackar det på dörren. och jag säger kom in. Nästa gång ska jag inte höra ens. Ska bara vara död om jag verkligen inte klarar av sällskapet. Bara vara död. 

Jag behöver ta tag i min ekonomi, skaffa ett jobb och bli självständig NU. Det känns som att jag är ett litet barn ibland. Ett barn som inte klarar minsta lilla sak. Jag önskar att det kändes som att Gud var närvarande, jag önskar att jag inte analyserade sönder saker och liksom inte trodde på de mirakel jag borde se som jag inte ser men som alla andra ser. Någon måste ha pratat med denhär personen, någon måste ha gjort det. Det är inte logiskt att detta händer över huvud taget. inte logiskt alls.

Samtidigt vill jag bara fly in i en annan värld i några veckor och bara strunta i allt vad livet innebär. Jag känner ingen ork till att faktiskt bry mig. Jag känner ingen ork. Jag gör inte det. Jag vill bara vara själv i min egen lägenhet och fucking göra ingenting en hel jävla dag. Är det så himla fel eller? Jag tror inte det. Jag tror det är ganska mänskligt om jag får vara ärlig. Ganska jävla mänskligt. Och svära vill jag också. Högt och tydligt.

Okej, nu måste jag sluta med att tjura ihop för yttepyttesmå saker. 
En dag kommer jag få vad jag behöver, så länge jag bara kämpar och slutar lata mig såhär som jag gör just nu.