Och då kommer känslan, den smygande känslan...
Jag har längtat i typ hela mitt liv på en fin kille, alltid lyckats dejta dramaqueens som ska bråka eller
inåtvända as som inte vet att man borde skriva sms till sin tjej...
Och nu, för typ en månad sedan, hittade jag honom,
han som somnar så fort han får skeda mig i soffan och
som säger att jag är fin och håller om mig när jag är ledsen. Han gör frukost på sängen och
brygger kaffe och oftast måste han bara stå och hålla om mig i
flera minuter om vi varit ifrån varandra i en timme eller mer.
Jag blir nästan rädd för mig själv, för det känns knappt okej att vara såhär lycklig.
Vet inte riktigt vart jag ska förvara alla dessa känslor han bygger upp i mig.
Men tacksam .<3
Jag blir nästan rädd för mig själv, för det känns knappt okej att vara såhär lycklig.
Vet inte riktigt vart jag ska förvara alla dessa känslor han bygger upp i mig.
Men tacksam .<3