Helvetet
jag funderar på om jag någonstnas dog. Blev påkörd av en bil och hamnade i helvetet, för det känns som att allt sviker mig, eller att jag sviker allt. Jag försover mig till jobbet, jag är konstant trött för att jag avskyr mitt jobb. Jag hinner inte träffa männsikorna jag tycker om för att jag jobbar så olika. Jag är trött hela tiden och det känns inte ens värt pengarna att plåga sig själv såhär. Jag orkar inte. Jag bara gråter och undrar om någon skulle sakna mig.
Mamma finns inte längre, pappa har en fru han bryr sig mer om, min bästa vän sen så många år tillbaka verkar inte bry sig alls egentligen. En kille jag gillar hör inte av sig och jag kan verkligen inte fatta om han bara hittat på allt för att få ligga lite. En annan kille jag gillar läste min dagbok och nu är han inte säker på att han kan tänka sig att bli ihop med mig ens någon gång långt fram i tiden. Mitt ex, T, som alltid ligger i bakhuvudet på mig har jag inte pratat med på evigheter... och den gången, sist vi sågs, satt han törögd och tittade på sin mugg med te. När jag undrade vad han tänkte på sa han "mitt ex" och jag förstod att han aldrig älskade mig som han älskade henne. Jag vill inte acceptera det men jag förstår nu att det aldrig blir vi igen. För mycket drama.... Men B... han som läste i fel bok... Han gör mig till en bättre människa. Han gör mig ledsen väldigt ofta, men han gör mig inte ledsen för saker han gör fel, utan för att han pekar på sånt jag gör fel. Kanske borde jag bara ge upp på honom också. Jag förstår inte varför han bryr sig ens. jag förstår inte varför någon bryr sig. jag förstår inte varför jag ens existerar. Jag hjälper ingen. Jag gör ingen nytta. Jag försover mig till jobbet och jag tänker bara på mig själv.
Jag orkar inte men jag vågar inte ta livet av mig heller. Jag har inget som kan få mig att dö mjukt. Skulle helst vilja somna in bara. Helst.. men jag har inga tabletter att svälja, ingen bön att be. Jag måste stå ut med att det är såhär. Det kan fortsätta att vara såhär i flera år... decennier. Det kanske aldrig tar slut. Denhär ångesten kanske aldrig försvinner. Dehär pengarna kanske aldrig slutar vara det enda som betyder något i världen. Jag känner mig malplacerad. Jag kan inte göra det som världen begär av mig. Jag kan inte vara flexibel och somna när huvudet nuddar kudden. jag har försökt och jag försöker igen och igen. Jobben slutar alltid med att jag för sparken. Relationerna slutar med att jag kväver honom med mina bekymmer eller med min hudhunger. Jag äter upp deras lust. Jag bara förstör. Varför finns jag? Finns det INGEN JÄVLA MENING MER DETHÄR JÄVLA SKITLIVET!?!?!?! Och om det inte gör det..... VARFÖR EXISTERAR JAG ENS!!?!? Varför existerar vi? Och om Gud finns. VAD HÅLLER DU PÅ MED!?!?!?! LÅT MIG DÖ! Det finns INGENTING just nu! VARFÖR SKA JAG BEHÖVA GÅ IGENOM DENHÄR SKITEN!!?!?!?!?!?!?! VARFÖR TAR DU INTE BARA BORT MIG?!!? Man ja... hade Gud funnits hade han väl inte plågat oss så... Så det enda alternativet är att Gud inte finns. Jag har frågat sååå många gånger och aldrig fått svar. Aldrig ett tydligt svar. Aldrig som jag förstår. Det går ju inte. Gud finns inte och livet har ingen mening. Det kanske är det man ska komma på... inse.. och så dör man. LÅT MIG DÖ DÅ! Jag har fattat nu!
Mamma finns inte längre, pappa har en fru han bryr sig mer om, min bästa vän sen så många år tillbaka verkar inte bry sig alls egentligen. En kille jag gillar hör inte av sig och jag kan verkligen inte fatta om han bara hittat på allt för att få ligga lite. En annan kille jag gillar läste min dagbok och nu är han inte säker på att han kan tänka sig att bli ihop med mig ens någon gång långt fram i tiden. Mitt ex, T, som alltid ligger i bakhuvudet på mig har jag inte pratat med på evigheter... och den gången, sist vi sågs, satt han törögd och tittade på sin mugg med te. När jag undrade vad han tänkte på sa han "mitt ex" och jag förstod att han aldrig älskade mig som han älskade henne. Jag vill inte acceptera det men jag förstår nu att det aldrig blir vi igen. För mycket drama.... Men B... han som läste i fel bok... Han gör mig till en bättre människa. Han gör mig ledsen väldigt ofta, men han gör mig inte ledsen för saker han gör fel, utan för att han pekar på sånt jag gör fel. Kanske borde jag bara ge upp på honom också. Jag förstår inte varför han bryr sig ens. jag förstår inte varför någon bryr sig. jag förstår inte varför jag ens existerar. Jag hjälper ingen. Jag gör ingen nytta. Jag försover mig till jobbet och jag tänker bara på mig själv.
Jag orkar inte men jag vågar inte ta livet av mig heller. Jag har inget som kan få mig att dö mjukt. Skulle helst vilja somna in bara. Helst.. men jag har inga tabletter att svälja, ingen bön att be. Jag måste stå ut med att det är såhär. Det kan fortsätta att vara såhär i flera år... decennier. Det kanske aldrig tar slut. Denhär ångesten kanske aldrig försvinner. Dehär pengarna kanske aldrig slutar vara det enda som betyder något i världen. Jag känner mig malplacerad. Jag kan inte göra det som världen begär av mig. Jag kan inte vara flexibel och somna när huvudet nuddar kudden. jag har försökt och jag försöker igen och igen. Jobben slutar alltid med att jag för sparken. Relationerna slutar med att jag kväver honom med mina bekymmer eller med min hudhunger. Jag äter upp deras lust. Jag bara förstör. Varför finns jag? Finns det INGEN JÄVLA MENING MER DETHÄR JÄVLA SKITLIVET!?!?!?! Och om det inte gör det..... VARFÖR EXISTERAR JAG ENS!!?!? Varför existerar vi? Och om Gud finns. VAD HÅLLER DU PÅ MED!?!?!?! LÅT MIG DÖ! Det finns INGENTING just nu! VARFÖR SKA JAG BEHÖVA GÅ IGENOM DENHÄR SKITEN!!?!?!?!?!?!?! VARFÖR TAR DU INTE BARA BORT MIG?!!? Man ja... hade Gud funnits hade han väl inte plågat oss så... Så det enda alternativet är att Gud inte finns. Jag har frågat sååå många gånger och aldrig fått svar. Aldrig ett tydligt svar. Aldrig som jag förstår. Det går ju inte. Gud finns inte och livet har ingen mening. Det kanske är det man ska komma på... inse.. och så dör man. LÅT MIG DÖ DÅ! Jag har fattat nu!