Jag vet varför nu.

Jag vet varför jag flyttade ifrån denhär staden nu. Varför jag inte klarade av att bo här längre för tre år sen.
Jag trodde först att det bara var alla minnen med släktingar som dött osv, men det har ju inte varit så jobbigt det senaste året då jag hälsat på. 

Något som det finns alldeles för mycket av i denna staden är DRAMA. Drama, drama, drama. Det verkar som att jag inte förstår mig på dethär umgänget längre. Det verkar som att jag bara lyckas göra fel hela tiden.
Jag trodde faktiskt att det bara var E som stod för dramat, men det finns fler som hittar fel i allt.
Kan det bero på att jag bara umgåtts med dessa personer någon gång per år det senaste? 
Är det så, att vi inte kan umgås i längre perioder? För att JAG inte vet hur man beter sig?
Jag förstår inte koderna. Känns som att jag har asbergers eller något. jag tycker att man säger vad man menar, men det ska man tydligen bara göra ibland. Typ när man är arg och sparat ilskan för länge. DÅ JÄVLAR får man bli arg.
 
Fuck this. Fuck it all.
Ångest | |
#1 - - Ella:

Hej
Jag läste din kommentar på Sandras blogg och kände igen mig jättemycket. har bott i samma stad i hur många år som helst nu men aldrig känt mig hemma, inte riktigt fått så nära vänner. tills nu när jag gått en ettårig utbildning. Som nu är slut och alla har flyttat härifrån och jag är kvar minst ett år till.
Känns jättetråkigt.
Så jag vet hur det är att vara introvert och leta efter någon man kan prata öppet med.
Vill du prata med någon om någonting, vad som helst, är det bara att skicka ett mejl. Det kanske inte är så mycket men det är alltid roligt att prata med någon (om än digitalt! hehe)
kram!

Svar: Ja :(. Vad fin du är! <3 tack :)
C H

Upp