Fint och Svagt

En bor jag med och två är på besök. Jag försökte vara med i samtalet i några timmar men tröttnade på hela "Jag hinner säga en mening av min story innan någon avbryter mig"-grejen. Alltså vad är det med folk och avbryta saker? Det är ju inte som att man blir mer självsäker direkt. Jag har alltid haft svårt att vara i diskussion i grupp. Man vill liksom säga sina synpunkter och berätta någon relaterat men nej nej.. Jag kan inte prata om en vän när någon annan nämner någon medisinsk forskning. Bara för att jag inte håller koll på sånt. Jag blir liksom arg. För det känns som att de förstår att jag faktiskt inte var klar men struntar i det. Fan ta grupper. Ni kan dö. Jag gillar tu-man-hand-samtal. Helt enkelt. Allt annat kan dra åt helvete...

Känner mig så jävla ensam när folk gör sådär också.. och sen klagar min roomie på att jag lämnar halva min äckliga kanelbulle på bordet medans jag håller käft när hon lämnar tallrik med smörkniv och smör på på bordet varje dag typ. Dessutom ska jag "ta hand om disken.. städa upp, även om allt inte är mitt" INGET ÄR MITT! JAG DISKAR DINA JÄLVA GREJER!!! Och jag har liksom inget emot att dra igenom allt när jag ändå håller på med mitt eget, men jag tror att det är en björntjänst i detta hushåll för jag har ALDRIG fått samma tjänst tillbaka. Jag har helt enkelt slutat diska hennes saker, och då ber hon mig istället. Herregud vad skönt det ska bli att flytta härifråååååån. i december. Herregud.hur.ska.jag.orka.flera.månader.till.

 

GAAAH. Vill bara skrika. Usch usch usch. Vill stänga min dörr men då kommer någon öppna den lika fort och undra "är du okej!?" JA!!!!! JAG ÄR ALLTID FUCKING OKEJ!! SLUTA FRÅGA TRE GÅNGER OM DAGEN OCH OM JAG INTE SER UT SOM ATT JAG PRECIS HAR FÅTT 30 ORGASMER I RAD SÅ KAN DET BERO PÅ ATT JAG ÄR TRÖTT PÅ DET JÄVLA TJATET!!!  OKEJ!?!?!

Och så kan jag inte klaga heller, för jag är så jävla fjantig. Damn.