But in the end, it's only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer.

maybe...

 
... Men just nu känns det hopplöst. Just nu känns det som att jag aldrig får riktiga vänner igen. Som om jag inte har och aldrig har haft några. Jag känner mig så jävla ensam och det enda jag vill är att bli skedad och klappad på. Någon som säger att det ordnar sig...
 
Jag förstår inte hur alla kan vara tysta på en gång. Är det helt seriöst mig det är fel på här?! Jag vet inte. Jag börjar tvivla på min egen person nu... när alla faller bort på en gång. B blir arg för allt möjligt... M är ångestboll, eller ljuger, eller vet inte om han vill träffa mig igen kanske. Jag vet inte. Jag orkar inte med mer ont.

Jag har varit och tagit blodprov idag. Jag hoppas det ger svar.
Min telefon är trasig. Jag typ tog sönder den ännu mer när skärmen slocknade. 
Kärlek | |
#1 - - Anonym:

Hej! Här är en främling som halkade in på din blogg från Sandra Beijer. Hoppas du känner dig gladare nu, det kommer att bli bättre. Ring en gammal kompis eller vårdcentralen om det känns tungt. Det finns hjälp att få, jag lovar! Kram från en främling som tänker på dig!

Svar: Oj, detta var ett tag sen men mår bättre nu. Tack främling <3
C H

Upp